Förra året grävde vi om vårt avlopp och passade då på att anlägga en ny och större damm. Då väcktes även tanken på att skapa en asiatisk del runt dammen. Tanken är att skapa en plats i trädgården som ska andas harmoni och lugn. Utan att vara varken religiösa eller filosofinördar så kan det kanske finnas något tilltalande i en del av det som begreppen Feng Shui och Yuin & Yang står för. Dom kommer ur en uråldrig kinesisk filosofi och är tilltalande att föra in delar av dessa tankar i trädgården.

I bloggen Odla.nu hittade jag följande utdrag ur en artikel skriven av Karolin Johansson >>> och som verkar stämma bra på en del av det som vi vill med vår asiatiska del i trädgården.

Harmoni i trädgården:Vår omgivning påverkar oss, inte minst i trädgården. Genom att praktisera den flertusenåriga kinesiska läran Feng Shui kan man med enkla medel skapa harmoni och balans i trädgården genom att möblera med färger, former och material.

Hur skapar man Feng Shui i trädgården?:Att skapa harmoni i trädgården med Feng Shui handlar om att balansera energier, element, färger, former och symboler för att hjälpa både dig och din omgivning att må bra. En typisk Feng Shui-trädgård består av flera olika komponenter som samspelar – det är konsten att förena naturens kraft med ditt hem så att livsenergin Chi kan pulsera harmoniskt över hela platsen. Detta leder till att vi automatiskt känner oss lugna, trygga och inspirerade i vår trädgård.

Yin och Yang: Balans mellan motsatser: Motsatser är en naturlig och viktig del av trädgårdens liv och utseende. Några av de mest tilltalande rabatterna skapas genom att låta ljust möta mörkt, högt möta lågt och mjukt möta spretigt. En solig yta mår bra av skuggande växtlighet, och en kantig tomt kan mjukas upp med runda rabatter. Inom Feng Shui för svenska trädgårdar kallas detta för balansen mellan Yin och Yang. Yin representerar det feminina – runda former, vatten och mörkgröna, lugna färger. Yang står för det maskulina – uppåtsträvande former, starkt ljus och sprakande, varma kulörer. Sträva efter att uppnå en balans mellan dessa motpoler för att skapa en plats där både kropp och själ kan vila.

De fem elementen – vägen till harmoni: Feng Shui bygger på balanseringen av de fem grundläggande elementen: trä, eld, jord, metall och vatten. För att skapa en välmående utemiljö ska alla dessa element vara synliga och verksamma – men i svenska trädgårdar tenderar ofta trä att dominera tack vare all grönska. Därför är det klokt att medvetet lyfta fram också de andra elementen:

• Trä: Växter, pelarlika former, gröna och mellanblå färger.
• Eld: Röda, orange och gula blommor, belysning, triangulära former.
• Jord: Jordfärger, låga former, keramik, stenar och markytor.
• Metall: Vita och pastelliga färger, föremål av metall, runda former, stenar.
• Vatten: Vattenarrangemang, speglar, kristaller, mörkblått och svart, asymmetriska former.

Vattnet har vi nu genom dammen och vi har även obegränsade resurser vad gäller sten, trä och mossa som får vara bärande element som får bilda stommen. Genom att tillföra växter som harmoniserar med dessa element vill vi skapa ett område som skänker besökaren en stunds vila och lugn, ett ställe för eftertänksamhet.

[1] Vyn från nedre delen av dammen mot portalen med stenbänken under honungsrosen ’Lykkefund’ är fantastisk. Den nedre delen är tänkt att utgöras av en körsbärs/magnolialund som ska ge blomning på våren.

[2] En buskpion planterades in för att bryta den raka linjen genom nedre delen, en kul trädstam får tjäna som prydnad runt pionen. Den gör sällskap med de japanska körsbären och en liten magnolia, Magnolia concinna ’Sunrise’

På bägge sidan av stentrappen som leder upp till dammen sitter vintergröna och svansfjädergräs som är ettårigt men vi fick rätt många plantor i år så de får sitta i slänten och mota bort ogräset. Överst till höger sitter några minihostor [3] som jag tyvärr inte har namnet på. Notera gräset till vänster med fantastiska plymer, tror att det är ekorrkorn som självsått sig precis i vattenkanten.

Kopparlönnen [4] i motljus är nästan magisk, framför står svärdsliljor med sina ståtliga spiror.

Ett viktigt inslag är att hitta olika former som kan utgöra vackra prydnader, här [5] får en stubbe, en sten och en trädstam vara exempel på hur ett lugnt och vackert intryck kan skapas när olika ting placeras som stilleben i gruset vid strandkanten eller på andra väl valda ställen, dessa kan sedan kompletteras med växter som får lyfta fram formerna än mer.

Mycket arbete återstår innan den här delen har nått sitt Ying & Yang. Bl.a kommer en stenbro att att införskaffas som ska leda vidare från den asiatiska delen till odlingsträdgården. Redan nu får man ändå en känsla av lugn när man går ner till dammen och slår sig ner en stund på stenbänken och funderar på allt det fina som livet har att bjuda på oavsett om det heter Yin & Yang, Feng Shui eller helt enkelt bara är harmoniskt och fint.

Mycket har hänt i vår trädgård. Tyvärr har uppdateringar av hemsidan inte varit prioriterat utan mycket annat i livet har tagit fokus. Bla fick vi ett stort jobb med att röja upp efter att halva vår fina, 150 år gamla, tall föll. Det tog ett tag att få bort och det är inte färdigt ännu. Vi har även fått en ny del i trädgården som vi kallar Asiendalen, bl.a med en stor ny damm. Massor med ideér och drömmar finns och nu satsar vi inför en ny härlig sommar och vi hälsar alla som vill följa oss på vår trädgårdsresa välkomna i sommar. Se öppettider här på hemsidan https://gronlund.garden/

Att plantera om och ta sticklingar av mina pelargoner än ett återkommande aktivitet varje senvinter. Brukar försöka komma igång i början av februari och har jag tur så är jag klar i slutet av mars. Förra året gick det inte alls utan många av mina pelargoner står fortfarande kvar sedan flera år tillbaka. Men i år ska det såklart bli annorlunda.

På bilden ovan syns sticklingar av en Mårbackapelargon, zonalpelargon.

Har inte min egen Mårbacka i blom just nu så har lånat bilden ovan och lite faktatext från [Blomsterfamiljen.se >>>] ”Det finns några olika Mårbacka-pelargoner, med olika färger. Våra Pelargon Mårbacka har sitt ursprung i de plantor Selma odlade hemma i Mårbacka. Mårbackapelargonen är troligen från slutet av 1800-talet och är med stor sannolikhet en fransk sort, men vilken vet man faktiskt inte. Det sägs att under något av Selma Lagerlöfs besök hos Carl Larsson fick hon med sig några sticklingar från Sundborn hem till Mårbacka. Därav att den ibland också går under namnet Sundbornpelargon. En äkta Mårbacka skall ha rosa ståndarknappar med pollen som bildar en skarp kontrast mot de ljusa kronbladen.”

Försöker få ordning på pelargonsläktet, inte lätt att reda ut vad som är vad. Släktet har tydligen 250 arter men dessa är i sin tur indelade i grupper som består av ett antal hybrider. Nåväl, vackra är dom hursomhelst ändå, oavsett om man förstår dess ursprung eller inte.

På sommaren står de flesta pelargoner på Medelhavsterassen. Tar in dom precis innan frosten kommer för starkt. De klarar sig rätt bra även om det kryper ner mot nollan men bör inte stå ute i –grader. Jag vinterförvarar mina pelargoner i orangeriet där de blommar fint hela vintern och förgyller den mörka årstiden.

Pelargonsticklingar tas ganska lätt. Nu vet ju inte jag om jag gör helt rätt men så här tror jag. Moderplantan klipps ner ganska hårt, de flesta grenar till någon decimeter över jorden, man får ju lämna kvar lite så att plantan kan klara sin återväxt. Av klippet gör man sticklingar genom att klippa straxt över ett bladfäste, sticklingen bör vara ca 5-6 cm, man lämnar ett par blad men inte för många, detta för att undvika att avdunstningen blir för stor.

Jag har använt olika typer av jord genom åren, vet egentligen inte vad som är bäst. Ofta har jag köpt pelargonjord men har inte varit helt nöjd, tycker den blir för kompakt och svårvattnad. I år ska jag prova en liten egen påhittad variant, Bottnar krukan (helst lerkruka, blir i särklass snyggast) med leca-kulor och grus samt lerskärvor i botten. Jorden blandar jag sedan med 1 del blomjord, 1/3-del sättsand, 1/3-del grovt grus och 1/3-grovt material, typ bark. Vi får se vad de tycker om det. Hursomhelst så är pelargoner en helt fantastisk växt som inte alls är någon ”tant-blomma” som man föraktfullt ofta får höra från personer som inte begriper vad de talar om och som inte har sett alla de olika sorter som pelargonsläktet kan bjuda på

Först ut att bli omskolad är Jätteverbenan, har sått två sorter i år och rätt många, har en del beställningar på dom men förhoppningsvis blir det lite över även till våra egna rabatter och så lite till försäljning. När dom växt till sig en bra bit till så toppar man dom så att dom förgrenar sig och blir tätare, toppskottet som man klipper av bildar i sin tur en ny planta och på så sätt kan man få fram en hel del exemplar

Rätt härliga dagar i helgen, men inte ser det kul ut i trädgården, ligger en massa nerfallna grenar över hela tomten. Lyckade ta reda på vårt fallna körsbär, motorsåg är en mycket bra uppfinning. Syrenen har blivit rejält tilltufsad men många avbrutna grenar. Men ganska bra, jag hade ändå tänkt klippa ner den och få fram den gamla stenmuren mer. Det kommer även att passa fint in när vi anlägger vår nya japanska del.

Nu är sådden på gång på allvar. Jag hittade ett antal gamla fröpåsar med perennfrön som jag köpt billigt via Trädgårdsamatörerna men som jag inte vet hur gamla dom är. Antingen så ska man kasta alltihop eller så stoppar man ner dom och ser vad det blir. Jag valde såklart det senare och nu står det en massa små krukor i växthuset. Jag har ju heller ingen aning om hur dom ska sås, det fanns ingen beskrivning på påsarna utan jag använde samma metod på samtliga. Sådde i plantjord med litet lager såjord överst, täckte fröna lite lagom med jord och så sist ett tunt lager med vermeculite. Sedan får de stratifieras (köldbehandlas) i växthuset för att sedan när vårsolen kommer så hoppas vi på grodd i massor.

Nedan ger jag tre exempel på vad som förhoppningsvis kommer upp.

Vad gör man när det börjar bli fullt i orangeriet och möjligheten att få plats med fler plantor och frösådder är begränsat. Att bygga ut orangeriet är inte heller en realistisk lösning?

Jo, man bygger såklart på höjden. Jag byggde en kraftig bänk och monterade ett kraftigt lysrör under. På så sätt kan jag dubblera ytan som jag kan ha plantor på och när frösådderna snart pockar på att få plats så blir det perfekt att kunna placera dom under bänken.

Bänken är byggd av kraftiga furuplank, ca 35 mm tjocka. Jag gjorde bänken så pass lång och bred (2,5×0,8 m) Så att jag kan få plats med 4 st plasttråg över och 4 under vilket ger ett hyfsat stor plats för att rymma odlingstråg och plantor. Över bänken hänger tre speciallampor som har möjlighet att ställa in olika färger. Det är absolut inte nödvändigt och rätt dyrt, (egentligen bara nördigt). Jag har nu lärt mig att det går lika bra med vanligt vitt ljus som innehåller alla ljusvåglängder. Viktigare är då att man har en styrka som ger tillräckligt med ljus/m2. Under bänken använder jag en lysrörsarmatur med två LED-lysrör på 24W vardera. Orangeriet håller vintertid ca 10-15 grader och här är det många om utrymmet. När alla medelhavsväxter tillsammans med pelargonsamlingen, sticklingar och frösådder ska samsas så blir det trångt. Mest trångt är det i mars då frösådderna har börjat växa till sig och skolats om, i slutet av mars är det ju alltid ett litet vågspel när man ska våga flytta ut plantorna i växthuset.

Ofta är en del av trädgårdsarbetet att gå runt och vara lite lätt missnöjd med något område. Man känner att något inte riktigt är bra men man vet inte riktigt vad som är fel utan man känner bara att det skaver lite. Så var det med den passage går från huset ner mot odlingsträdgården. Man går där ganska ofta och det har bara varit en öppen yta med en förvildad syrén på ena sidan och en väldigt yvig häck på andra sidan, tidigare stod även ett gigantiskt körsbärsträd som skuggade det mesta. När körsbärsträdet var fällt och häcken nerklippt och delar av syrénen borta så blev ytan bara stor, utan innehåll och sikten ner mot vårt förskräckligt stökiga förråd blev påtagligt irriterande.

Efter ett tags funderande insåg jag att det bästa är att försöka göra en tydlig gräns mellan området uppe vid huset och vägen ner till odlingsområdet. Man skulle då få en tydligare rumsindelning och genom att på det sättet skapa en tydligare gräns mellan rummen i trädgården så får man en bättre struktur och även en känsla av lite mystik. Lite rumslighet är alltid bra, att inte kunna överblicka trädgården genast väcker nyfikenhet av vad som döljer sig i nästa rum. Även om det inte alls är lika lummigt på vintern så skapar den här typen av fasta avgränsningar en tydlig inramning även vintertid.

I min ambition att få till något så hade jag kikat runt lite på olika portaler. Att ständigt ha radarn på när man är på besök på andra ställen kan löna sig, i det här fallet såg jag en portal när vi besökte plantskolan Ingvaldstorps trädgård >>> utanför Katrineholm, och som gav mig inspiration så att jag i somras kunde snickrade till den portal som bilderna visar.

Själva byggandet var inte så svårt men som med allting så är det lite mer pyssel än man tänkt, det tog en stund och det var ju inte heller det enda projektet jag satte igång med under sommaren.

Syftet med portalen var alltså att smalna av och dölja sikten ner mot odlingsträdgården. Måtten på portalen blev utifrån det. Bredden genom portalen behövde även vara så pass bred så att man med lätthet kommer igenom med skottkärror och maskiner. Med två planteringslådor på vardera sidan gick det att styra måttsättningen så att syftet uppnås

Portalen är lite drygt 2.20 m hög och gjord av 4st 70×70-reglar. Överst två stabila furuplankor som sågats i bågform upptill. Att låta van-kanten vara kvar nertill på planken är ju efter tycke och smak men passar bra i vår trädgård. i andra trädgårdar kanske man väljer andra former och färger, men principen är densamma.

Furuplanken monteras ovanpå reglarna genom att urtag görs i reglarna som planken passar i. Överliggande ribbor håller sedan ihop konstruktionen.

Reglarna skruvas även fast I planteringslådorna så att konstruktionen står stadigt. Planteringslådorna på var sida är ca 1.6×0,8m och gjorda av ribbor, 60×30 mm, man bör ta i lite vad gäller tjockleken så att det blir hållbart men 30mm är OK, bredden kan man ta efter tycke och smak, men jag tycker det blir snyggare med fler och smalare än bredare, risken är även att det slår sig om man tar bredare. Insidan kläs gärna med svart plast eller annat, vi hade lite takpapp över som vi använde.

För att få upp växtligheten på höjden och skapa den mystik som eftersträvas så använder vi oss av klätterväxter på respektive sida. I den vänstra lådan har vi planterat en Clematis ‘Dorothy Walton’ och en Alpklematis alpina. Till den högra lådan flyttade vi en rätt stor och vildvuxen styvklematis som vi hoppas överlevde flytten och kan finna sig till rätta. Bakom portalen till höger har vi satt in en klätterros, Ali baba. När dom växer upp så kommer de tillsammans med befintliga buskar, en stor Syrén till vänster och en forsythia till höger att skapa en vägg som minskar öppenheten

Temperaturen har nästan passerat 25 –grader, rimfrosten pryder fönstret och en blek januarisol stiger mödosamt upp på himlen. Nu när nyåret är passerat och solen idag tydligen tänker vara kvar hos oss 19 minuter längre än när det var som mörkast så finns det ett visst hopp om bättre tider och visst är det vackert när körsbärsträdets kala frusna grenar skapar kontrast mot mot den grå-blå-bleka himlen.

Tänker på alla trädgårdsdrömmar som kanske inte alltid blev, allt slit och arbete för att få ovilliga plantor att blomma, alla våndor och besvikelser. Jag frågar mig, varför håller jag på? Varför inte bara ge upp allt och göra något annat? Men sedan tänker jag, vad menar jag? Vad skulle man då göra? Är inte meningen med livet att få se sina små telningar, gro och växa upp till enastående individer. Och absolut, det mest fantastiska var att följa mina barns uppväxt. Men efter det kom trädgården och visst finns det rätt många likheter med att följa en planta från det man sår fröet till tills dess att de första hjärtbladen tittar upp. Sedan vårdar man ömt den lilla sköra plantan tills dess att den kan ta sina första stapplande ”steg” på egen hand. Straxt därefter blir den till en busig tonåring innan den når sitt fullvuxna stadium och tror att den klarar sig på egen hand, men liksom mina barn som alltid förblir barn så behöver även plantor stöd och stöttning genom hela livet. 

Det finns alltså ingen återvändo, att ge upp trädgården skulle vara som att lämna alla mina barn vind för våg och vilken förälder skulle kunna göra det?

Under vintern finns mycket tid för att rita och planera hur rabatter ska se ut och vilka växter som ska sitta var. Samtidigt som jag är fullt upptagen med mina planteringsdrömmar lyssnar jag på vinter I P1 med Tomas Sjödin. Han har en helt annan tanke kring drömmar och ger mig lite nya insikter. Tänk om man kanske inte bara ska titta framåt, inte bara planera och sträva mot nya mål utan stanna upp, titta bakåt och se det man faktiskt har och ta vara på det lite mer.

Tänkvärda ord i ett fruset vinterlandskap, inte helt lätt för en rastlös själ, full av kreativitet som bara vill mer mer och mer. Snart är allt är igång igen, då svämmar nya frösådder över i hela huset, ogräs hotar att ta över alla rabatter, gräsmattan måste alltid klippas och vattenkannor ska bäras runt. Kanske är det då man ska låta drömmarna vara infrusna ett tag igen för att minnas Tomas Sjödins ord “Jag har sett framåt ett helt liv, nu vill jag se lite mer bakåt. Vi vet inte hur det blir men vi vet hur det var och det vill jag aldrig glömma”.

Jag gör nu ett försök och bjuder på några tillbakablickar från förra säsongen som faktiskt var den bästa någonsin vad gäller blomprakt.

Våren och försommaren när rhododendrondalen bjöd på magnifik blomning och snart därefter kom pionernas primadonnor, ståtligare och fler än någonsin.

Rosor, rosor och åter rosor. Sommaren bjöd på många härliga upplevelser, ackompanjerad av en hel del andra perenner och ettåringar som tex fingerborgsblommor, rysk martorn och begonior.

Höstens färgprakt och kontrast mellan att ena dagen vara varm och många blommor kvar tills när första frosten kom och la sitt vita täcke över allt.

När den första sändningen av fröpåsar ligger i brevlådan fylls jag av hopp om en annan tid. En tid bortom snö, mörker och kyla. Jag känner den första vårdagen då solen värmer och snödroppar och krokus blommar, jag känner doften av jord då man kommer in i växthuset en tidig morgon, jag känner gräs mot bara fötter varma sommardagar och jag känner lyckan av att få vara ett med trädgården och veta att jag har all härlig tid framför mig. Att sommaren även bjuder på, getingar, mygg, regn, löss, torka, svampangrepp, krusbärssteklar, blinningar, läckande dammar, grönalger, onda ryggar och krossade drömmar, förtränger man lätt i det berusade tillstånd man är i då man äntligen får öppna fröpåsar, stoppa händerna i jord och börja så.

Många av dessa fröer har jag sått under många år och har bra erfarenhet av. Fördelen med sådd av frön och speciellt ett-åringar, som jag för övrigt tycker har ett alldeles för dåligt rykte, är att de har väldigt bra grobarhet. Man får ut stora mängder som kan fylla ut och lysa upp i rabatter, amplar och krukor. Begonier är jag rätt förtjust i och varje år sår jag ett antal olika sorter. Sommarbegonian [4] Begonia x hortensis ‘Nightlife’ hör till mina favoriter meden [11] Begonia semperflorens ‘Super Olympia Red’ mer används som ”strösselblomma”, fin men inte speciell. Mer speciella är då Knölbegonierna [7] Begonia x tuberhybrida ‘Fortune Pink’ och [21] Begonia x tuberhybrida ‘Fortune White’ som ger en makalös blomning som håller länge med sina stora fyllda aprikosfärgade blommor. Hängbegonier som ger vackra amplar att hänga runt om i trädgården är ett måste. [5] Begonia tuberhybrida pendula ‘Illumination Orange’ och [20] Begonia tuberhybrida pendula ‘Illumination Apricot’ har jag provat några år och de ger alltid pålitlig blomning. Gräs i olika former tycker jag ger ett spännande inslag i trädgården och står ofta fina långt in på hösten och även vintertid när frosten glittrar i kvarvarande vippor. I år satsar jag på 4 sorter, 3st är beprövade tidigare år [3] Dunborstgräs Cenchrus longisetus, [12] Glansmiskantus Miscanthus sinensis och [19] Svansfjädergräs Nasella tenuissima ‘Pony tails’ sedan prövar jag även en ny sort [16] Prydnadsris Oryza sativa ‘Black madras’. Svansfjädergräset använder jag mest solitärt i krukor som en bit in på sommaren ger fina blickfång vid dammen och på altanen. I år kommer vi förhoppningsvis att få till vår japaninspirerande del och då kommer gräsen att hitta sin givna plats där. Miskantus är ju även flerårig och har klarat övervintringen bra sedan tidigare år. Att ha en mormorsrabatt (Cottage garden) utan att låta Riddarsporrar resa sina ståtliga stjälkar går liksom bara inte. Jag sår och planterar in fler och fler varje år. Dom har bra grobarhet och är lätta att dra upp och är ju även fleråriga och härdiga. I år blir det [6] Delphinium (Elatum-gr.) ‘Pacific’, [9] Delphinium (Elatum-gr.) ‘Percival’ och [22] Delphinium (Elatum-gr.) ‘Magic Fountains Cherry White Bee’. En sommar utan att på sensommaren se Jätteverbenor sväva med sina lila blommor över rabatten eller i krukor vid vår faluröda husvägg är ingen sommar. I många år har jag sått den vanliga verbenan [14] Verbena bonariensis. I år hittade jag även en namnsort som ska bli spännande att prova, lite mer kompakt än den vanliga. [10] Verbena bonariensis ‘Vanity’. Ytterligare en ståtlig perenn är Läkesilverax [15] Actaea recemosa. Jag har inte provat den tidigare men höstsilverax har jag några plantor av och de är ju liknande. Båda trivs bra i skuggigare del av trädgården. Ringblomma [18] Calendula officinalis ‘Bulls Eye’, Lejongap [8] Antirrhinum majus (Maximum-gr) F1 ‘Purple Twist’ och [2] Strandkrassing Lobularia maritima ‘Violet Queen’ blev lite bonuspåsar som slank med, får se var dom hamnar. Lite ätbart i form av purjolök [1] Allium ampeloprasum (Porrum-gr.) ‘Blauwgroene Winter’, har jag provat några år utan att lyckats, blir mest ganska taniga saker. Sådde i mars förra året vilket det står på påsen. I år ska jag prova att så lite tidigare och försöka skola om snabbare Till sist några av mina absoluta favoriter, Hängpetunier [17] Petunia hybrida F1 ‘Easy Wave Blue’ och [13] Petunia hybrida ‘Easy wave red velour’. Ger ofta en fantastisk blomning om de får hänga i soligt läge, Den sammetsröda färgen är magiskt vacker.

Alla bilder är från Impecta fröhandel och därifrån kan fröerna beställas >>>

Sedan 2014 har jag haft en Porslinsblomma. Hoya. Vet tyvärr inte art och sorten. Den klättrar fint uppför en syrenstock upp mot taket men har aldrig blommat. Den pryder dock vinterträdgården och har sin givna plats i vår tropiska trädgård.

Hoya är det latinska namnet på det släkte av växter som i folkmun kallas för porslinsblommor. De vi alla känner igen är Hoya bella (liten porslinsblomma) och Hoya carnosa (den vanliga porslinsblomman). Hoya carnosa har odlats i Sverige från ca 1850. Släktet Hoya tillhör underfamiljen Asclepiadoideae inom familjen Apocynaceae. Tidigare var underfamiljen en egen familj: Asclepiadaceae. Till underfamiljen hör även Ceropegia (lyktranka), Stapelia (asblomma) och många fler. I Sverige finns en vilt växande släkting som heter Vincetoxicum hirundinaria (tulkört). På sina naturliga växtplatser (in situ) växer hoyor främst slingrande. Där växer dom oftast som epifyter (på träd), men även som terresta (på marken) och litofytiska (på stenar). I hemmen odlar man vissa arter i amplar, men de flesta vill ha ett stativ att klänga på. Stammen liksom alla delar av hoyan innehåller växtsaft som är vit eller ofärgad. Ofta är växtsaften klibbig. Bladen sitter motsatta och nästan alltid två och två. De sitter vid en nod där även nya rötter lättast bildas. I noderna bildas också blomskaften, som ska sitta kvar efter blomningen, då de nya blommorna mestadels kommer på samma ”sporre”. Blommorna består alltid av fem foderblad, fem kronblad (corolla) och en femuddig bikrona (corona). Hoyor blommar med blomklasar innehållandes allt från en enda blomma till runt åttio. Storleken på varje enskild blomma varierar från några millimeter upp till ca elva centimeter. Många av hoyablommorna avger klibbig nektar när de blommar. Utmärkande för hoyor är också att de doftar starkast på kvällar och nätter, troligen beroende på att de pollineras av nattaktiva insekter. [Källa: Svenska Hoya-sällskapet]

Tyvärr har jag nu fått en hel del ullöss eller sköldlöss, ser inte riktigt skillnaden på dom. Vill inte kasta plantan så nu har jag bestämt mig för att gå till aggressiv attack, tyvärr finns inga riktigt effektiva metoder. Man vill ju gärna att plantan istället skulle vara översållad av vackra blommor och inte av löss och frågan kvarstår dock varför den inte blommar, för lite sol, fel gjord för stor kruka eller är det lössens fel?

Sköldlöss och Ullöss hör till våra mest svårbekämpade skadedjur och det krävs tålamod för att bli av med dem. De angriper populära, värdefulla krukväxter som orkidéer och citrusar och det är väl värt att lära känna dem så att angrepp kan stoppas i tid. Är frilevande och saknar sköld. De utsöndrar i stället ett vax som täcker huden och kan bli ulligt med ulliga trådar. Kroppen är segmenterad och kan se randig ut, 3-4 mm lång. De avger också honungsdagg men inte lika mycket som andra sköldlöss.
Ullöss håller framför allt till i förgreningar och bladhörn men kan angripa rötter och gömma sig under krukor och krukfat. [Källa: Wexthuset.com >>>].

Bilderna från Svenska hoya-sällskapets >>> & Wexthusets >>> sida där man kan få mer odlingsråd och även nörda ner sig mer i hoya-släktets fantastiska värld.